NÄTVERKET INGET SLAG ÄR OKEJ

Efter helgens aktion nere i järnvägstunneln i Mjölby fick vi möjligheten att träffa dem människor som verkligen berörs av ungdomsvåldet i första hand, ungdomarna själva. Det är med blandade känslor som man kan konstatera att den oro vi i nätverket haft delas av majoriteten av ungdomarna i Mjölby. Många av diskussionerna i tunneln kom inte att handla om hurvida våldet existerar utan snarare om vilka personer det handlar om hur man ”ska” bemöta problematiken. Om dem som ”öppnade sitt hjärta”i lördagsnatt kunde göra det en vardag i tingsrätten också så skulle vi ha en mindre pragmatiskt uppgift framför oss. Jag blir fundersam och i vissa lägen väldigt orolig för hur en del resonerar, visst kan det kännas lockande att ”arkibusera hela bunten” som en medorgare föreslog men kanske inte det mest humana eller effektiva sättet att hantera problemet.

Vi har hela tiden varit raka i vårt engagemang i problematiken, vi har inga färdiga lösningar på hur man ska arbeta, vi är bara väldigt angelägna om att något görs, en process vi gärna är delaktiga i. Vi är som vilka medborgare som helst, vi har ingen mer makt än någon annan därför kan vi heller inte lösa problematiken kring ungdomsvåldet men den som inbillar sig att vi ska stå och titta på när våldet eskalerar ännu mer än vad den redan gjort i Mjölby kommer på ett bryskt uppvaknande. Vi kommer inte lösa problematiken idag, men vi måste erkänna problemet försöka förstå den.

//Toni Lappalainen