NÄTVERKET INGET SLAG ÄR OKEJ

Jag är orolig för hur utvecklingen i Mjölby ser ut vad gäller det ökade ungdomsvåldet.
Jag är dessutom orolig för den attityd en del vuxna människor har i diskussioner kring problematiken.
Jag ser dock en kulm för våldet – om två-tre år.
Det finns ingen enkel lösning på problematiken däremot finns massvis vi kan göra som privatpersoner vad gäller förändring av attityder, inte bara mot ungdomarna utan kanske främst mot oss själva som vuxna. Jag har mött en del krassa attityder från lokala företagare, medens majoriteten ställer sig bakom arbetet mot ungdomsvåldet väljer andra att inte beblanda sig med motiveringen ”vi vill inte förknippas med det budskapet”

Hur resonerar man då? Vill man inte förknippas med det arbetet som i grund och botten mynnar ut i ett tryggare samhälle eller vill man inte förknippas med problematiken som, med
eller utan dem, existerar?

Det ska nämnas att 98% av alla  företagare i Mjölby stöttar allt arbete för att stävja
ungdomsvåldet, men det är faktiskt svårt att glädja sig över det när det trots allt finns 2% som bromsar upp arbetet för ett tryggare Mjölby. Vårt nätverk har en stor uppgift: ”förändra attityden bland ungdomarna för skapa ett tryggare Mjölby”
Nu kanske vi tvingas tänka om och först förändra attityden bland de vuxna som inte förstår allvaret i den problematik vi står inför sedan länge. Det finns ingen andledning att göra det här till en större problematiok än vad det egentligen är, vi ska vara ärliga mot oss själva och säga att det här handlar om en liten grupp indivder som gör Mjölby osäkert. Vi kan trots detta inte ta problematiken på mindre allvar för det, vi kan med säkerhet kartlägga dessa invider och få dem att sluta med det dem utsätter kommunens invånare för, det skulle man klara med mindre stödtinsatser, organisations mellan polis, kommun och ideela föreningar samt lite sunt förnuft. Den allvarligare frågan är hur vi ska förhindra att dessa grupperingar att bildas i framtiden?

Den som tror att det spelar någon roll vilken typ av politiskmajoritet man har i kommunen eller att lägga all börda på polisen och socialtjänsten är svaret kommer säkerligen att möta en brutal verklighet. Polisen och socialtjänsten gör ett uppoffrande arbete som är långt över vad man kan kräva sett till deras resurser. Visst skulle man kunna kräva att politikerna tillsätter mer pengar i arbetet men det är en sanning med modifiering, minst sagt. I grund och botten handlar det om vad du och jag som vuxna förmedlar för budskap gentemot våra barn och ungdomar. Det handlar om att vi vuxna någonstans längs vägen glömt bort att barn ”inte gör som vi säger, utan gör som vi gör”, med det menar jag inte att vi är ute och slåss utan mer att dem applicerar den attityd vi har i den ”vuxna världen” in i sin egen värld och helt plötsligt har vi ett problem vi inte kan reglera. Den kan kännas självklart för oss att våld är både något som skadar fysiskt och mentalt, det är dock inte helt självklart för en tonåring som agerar en vecka eller två innan han/hon tänker efter.

Naturligtvis kan man i frågasätta vår strategi som ideelt nätverk när vi tar ett principiellt beslut att bojkotta kanske den största informationskanal vi har, Corren, men vi som är engagerade i arbetet mot ungdoomsvåldet har inte mycket mer att luta oss emot än vårt engagemang för sakfrågan, då kan man heller inte tillåta en journalist (det är viktigt att påpeka att de endast handlar om en journalist) som smutskastar det vi gör med omoraliska begrepp. Det bör också påpekas att Corren varken kontaktat oss eller bemött det deras medarbetare sagt och gjort.  Självklart är det så att vi gåt miste om en massa publicitet i sakfrågan nu och man kan i frågasätta vårt syfte när vi hakar upp oss på detaljer men förhoppningsvis kan ni, som trots allt jobbar med detta, ha en viss förståelse för vårt beslut.

Toni Lappalainen 

Skriv under uppropet